Bråket om ”blackface” på Berns är osedvanligt dumt

I Aftonbladet och andra media har nöjesstället Berns blivit ganska hätskt kritiserat för att ha använt en icke-svart statist för att gestalta den amerikanska varietéartisten Josephine Baker. Ett litet gäng väldigt kränkta och väldigt högljudda människor har i media och utanför Berns oemotsagda trumpetat ut sitt misshag med en ensklid statists allför bleka hudfärg. (Och att denna förgripliga blekhet doldes av teatersmink räknas alltså inte alls som någon förmildrande omständighet, utan tvärtom.)

Media har alltså på sedvanligt vis ställt sig på de väldigt kränkta och väldigt högljuddas sida. Detta är dock en smula problematiskt, eftersom de väldigt kränkta och väldigt högljudda tyvärr inte alls är lika väldigt pålästa som de är väldigt kränkta och som de är väldigt högljudda.

Låt oss därför försöka bringa lite reda i debatten:

Josephine Baker föddes i Missouri år 1906 och hade en svart mor och (sannolikt) en tyskättad far. Hon var alltså rimligen betydligt mera ”vit” än hon var ”svart”. I USA räknades hon dock som svart, eftersom man i USA tillämpade (och fortfarande i praktiken tillämpar!) den s.k. One-Drop Rule.

Ideologin som One-Drop Rule baseras på kallas hypodescent och tillämpas i multietniska samhällen där vissa raser betraktas som lägre stående än andra: Ett barn till föräldrar av olika ras betraktas per automatik tillhöra den ”lägre” rasen. Detta synsätt gällde (och gäller i praktiken fortfarande!) i USA. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt skulle alltså ha räknats som ”svart” i USA (åtminstone innan slaveriet avskaffades och det blev svårare att hålla full koll).

Motsatsen till hypodescent är hyperdescent vilket alltså betyder att barnet per automatik hör till den ”högre” rasen. I Latinamerika och i synnerhet i Brasilien var detta synsätt det dominerande. Möjligen kan hyperdescent verka lite snällare och lite mera inkluderande än hypodescent, men det är förstås viktigt att för den skull inte glömma bort att även hyperdescent grundas på idén att vissa raser skulle vara underlägsna andra.

Josephine Baker betraktades som svart och betraktade sig själv som svart, men detta berodde alltså inte på att Josephine Baker genetiskt faktiskt var mera svart än vit (vilket hon inte var) utan på att sådana som Josephine Baker i USA per automatik betraktas som ”svarta”. Om Josephine Baker hade varit från Brasilien hade hon högst sannolikt inte alls betraktats som ”svart”. En del människor från Brasilien och övriga Latinamerika som kommer till USA betraktas till sin oerhörda förvåning som ”svarta”, eftersom de ser ut ungefär som människor som i USA betraktas som svarta.

Tanken att Josephine Bakers ”svarthet” skulle vara odisputabel framstår därför för mig som direkt rasistisk, eftersom den uppenbarligen grundas på idén om hypodescent, vilken i sin tur alltså grundas på att vissa raser skulle vara underlägsna andra.

Det väsentliga när man väljer en skådespelelerska eller statist för att gestalta Josephine Baker måste ju vara att personen i fråga är någorlunda lik Josephine Baker, i alla fall efter att ha blivit vederbörligen sminkad, fått rätt frisyr, och liknande som görs i teater- och filmbranschen för att uppnå porträttlikhet. Och det tycker jag faktiskt att statisten på Berns är. Att då diskvalificera henne på grund av kombinationen av hennes hudfärg och att Josephine Baker av rasistiska skäl betraktades som odisputabelt ”svart” kan därför knappast betraktas som annat än just rasistiskt, ehuru omedvetet rasistiskt, men likväl rasistiskt.

Den som envist hävdar att endast en ”svart” skådespelare kan gestalta Josephine Baker, den förfäktar också den synnerligen unkna idén om hypodescent.

Det har också anförts att ”blackface” historiskt har använts för att håna och förlöjliga svarta. Och detta stämmer ju.

Detta är dock komplett ovidkommande, eftersom det givetvis inte innebär att man sminkas ”blackface” bara för att man sminkas för att se ut som Josephine Baker.

Det politiskt korrekta gäng som står och är kränkta utanför Berns tycker förstås att det är utomordentligt roligt att stå och vara kränkta utanför Berns och kan ju dessutom knappast förväntas vara vare sig pålästa eller mottagliga för sakargument. Däremot är det lite beklämmande att media så pass okritiskt köper deras version.